Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
får lov att ha öron och ögon med sig, så att man
kan slippa undan, när Mickel är i närheten!» — Och
vid blotta tanken på räven gjorde haren ett skutt
och gömde sig under en rosenbuske. Ute i
vattenfallet dansade fiskarna. De lyste som silverglimt i
solskenet, och ibland kunde till och med en lax
komma sprattlande och göra stor voit ned för de
strömmande vågorna. Men under den allra hetaste
timmen på dagen när alla växter och djur togo sig
en liten middagslur, kom huldran gående uppe på
höjden. Hon var bländande skön, och hon löste sitt
långa guldhår och lät sin lätta klädning falla till
jorden, och så sprang hon med ett skrik ut i
vattenfallet och for som en pil ner för de vitt
skummande böljorna. När hon kom, tego fåglarna och
blommorna slöto sig, som om det vore kväll; och
alla skogens djur kröpo djupt in under buskarna.
Den enda som såg henne var örnen, som flög högt
över vattenfallet. Den stod stilla i luften som en
droppe och darrade med vingarna av förtjusning.
Du härliga skogens drottning, luftens konung
hälsar dig! ropade den till henne. Men hon fortfor
sin lek med att segla ner för vattenfallet. Till slut
satte hon sig på klippan och dinglade med benen
utöver vattnet. Hon flätade sitt hår i en tung
fläta och sjöng därvid så underbart, att alla fåglar
lyssnade och intet träd vågade prassla. Men så snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
