Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
lös. — Hararna sutto och vände på öronen.
Tänker man jaga här? frågade de och skakade på
överläppen.
— Är det meningen att skjuta oss?
— Då är det nog bäst att ta till bens!
Och de kilade i väg och gömde sig i de tätaste
snåren. Till och med blommorna hade känsla av
att träden viskade om en ohygglig hemlighet.
De sågo upp i grenarna över sina huvuden med
frågande blickar och när fjärilarna kommo tumlande
över dem, hade de förlorat lusten att skämta. Kunna
ni inte hålla er lugna ett ögonblick, sade de
förebrående. Man får lov att ibland tänka på något
allvarsamt.
Myrorna hade intet märkt. De voro så
förskräckligt upptagna av sitt trägna arbete. Inte för oss
själva, sade de medan de kilade i väg med barr
och stumpar av kvistar. Inte för oss själva. Men
för det hela, för framtiden. För det stora
samarbetet. Vår stack skall bli något enastående. Något
vartill man aldrig har sett maken.
Vid middagstiden, då Huldran kom vandrande
för att taga sitt bad i vattenfallet, märkte inte heller
hon något i första ögonblicket.
Vattenfallet dånade lika friskt och stormande som
alltid.
Men då hon sedan satt och flätade sitt gyllene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
