Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNE.
109
med att av all makt bita i ett stort stycke bark
som den hade gnagt loss. Då den märkte
ugglans närvaro, tappade den barken av
förskräckelse, men förmådde icke yttra ett ord. Det
behövdes icke heller, ty ugglan utbrast genast i en
mycket vredgad ton:
— Törs jag fråga vad ni har för er? Vad är
det för ett sabla spektakel ni ställer till? Ni har
ju lovat mig att vara tyst, och i stället gnager och
krafsar ni som en galning. Vad är det frågan om ?
O ö ö
Råttan såg ängsligt upp på ugglan, darrade på
mustascherna och snodde sina små tassar om
varandra.
— Jag ber tusen gånger om ursäkt, om jag stört
er i era funderingar, sade råttan milt. Jag har
verkligen försökt vara så tyst som möjligt, men saken
är den, att jag — den slog blygsamt ned ögonen.
Jo — jag har, med respekt till sägande, förlovat
mig och tänker snart hålla bröllop. Och nu ville
jag gärna utvidga lägenheten litet för att göra den
något mera bekväm för min tillkommande hustru.
Hon skulle ju ha sig ett litet krypin, där hon kunde
dra sig tillbaka i ro, när hushållet tröttar henne för
mycket. Sängkammaren måste också bli litet större
och så får man ju tänka på barnkammare för
framtiden, ifall —
— Ifall ni får huset fullt av ungar! röt ugglan.
Jaså, detta var vårt avtal om ert lugna uppförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
