Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 122
DJUR OCH MÄNNISKOR.
lig orsak, varför inte hans son skulle göra
detsamma.
Men modern stod på Anders sida. Han kunde
ju i alla fall få lov att försöka, och så kom Anders
i snickarlära i Västerås.
Han visade sig vara en lärvillig och flitig gosse,
och det dröjde inte länge förrän hans mästare
betrodde honom ganska ansvarsfulla värv. Men om
kvällarna till sent ut på natten läste han i sina
mekaniska böcker, och så snart han hade en fristund,
sysselsatte han sig med en liten modell till en
flygmaskin, som han först ändrade och förbättrade på.
På verkstaden hade han en kamrat som hette Olle
Finson. Det var en hederlig och arbetsam gosse,
och han och Anders blevo goda vänner. En kväll
kom Olle oförhappandes upp på Anders rum, och
han såg då att Anders fort gömde undan något,
han hade framför sig på bordet.
— Vad har du där för slag, som du inte kan
visa mig? frågade Olle. Anders blev stående
tveksam några ögonblick, men så sade han:
— Det är någonting jag har tänkt på, så länge
jag har kunnat tänka. Men jag har inte lust att
tala om vad det är, ty jag vill inte, att du skall
göra spektakel av mig.
— Hur kan du tro sådant om mig? sade Olle.
Begriper jag det inte, så begriper jag det inte, men
så kan du ju förklara det för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
