Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 148
DJUR OCH MÄNNISKOR.
vad vi kvinnor tänka pä. Då har man något för
sig själv.
Gamla baron Ulck blev just ej synnerligen glad
då han förnam sin dotters val, men han visste nog
att här skulle inte något motstånd kunna hjälpa.
Det klokaste skulle nog vara att ge med sig. —
Och nu blev det brått med att sy pä Dorotheas
utstyrsel, ty det skulle vara stora högar av linne,
kostbara dräkter och allt skulle bli som till en
verklig prinsessa.
Det var dagen före bröllopet. Dorothea och Frits
stodo i ett av rummen i nedre våningen på Hammar
och ordnade sina koffertar till resan, ty de skulle
strax efter bröllopet göra en lustresa till utlandet.
— Dorothea ville packa sin koffert på ett vis, men
Frits ville ha det på ett annat sätt. De började bli
ganska ivriga, och till slut ropade Frits i upprörd
ton: »Dumsnut! Hur kan du bära dig så enfaldigt
åt?» Dorothea lät händerna sjunka; hon hade blivit
alldeles vit i ansiktet. Nu blev hon plötsligt
blossande röd, och i detsamma gav hon Frits en örfil
så det sjöng i huvudet på honom. —
Nu var det han, som rodnade. — Men han slog
inte tillbaka. Han stod blott och stirrade på henne.
— Tack! sade han. Är det så du bär dig åt
dagen före bröllopet, så förstår jag, hur det skall
bli hädanefter, och därmed skyndade han emot dörren.
Men Dorothea hade blixtsnabbt låst igen den. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
