Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 152
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Först sjönk han ned i något stort, tyst, mörkt,
så djupt att allting slocknade omkring honom. Så
låg han länge som i dvala, men plötsligt tyckte han,
att det blev så underligt ljust. Det blev ljusare
och ljusare och nu strömmade ljuset ned på honom
från alla sidor. — Var det i kyrkan alla dessa ljus
voro tända? — Och nu började bjällerklangen ånyo.
— Det ringde och skrattade och jublade av bjällror.
Från alla sidor kommo de, högre och högre klingade
de. Lilla Carl visste inte, om det var ljuset eller
bjällerklangen, som lyfte honom upp i något så
stort och glatt, att han började skratta. Han
vaknade vid sitt eget skratt och nu såg han, hur solen
sken av all sin makt in genom fönstren, lyste på
golvet och badade hela rummet i glans.
I dörren stod mor med kaffe och julkusar och
bakom henne far och de två små systrarna.
— Har du sovit gott, gossen min? sade mor och
kom fram emot sängen med kaffebrickan.
— Om jag har! sade Carl och satte sig upp i
sängen medan han gnuggade ögonen. Det är
alldeles som jag varit med om julottan — eller
måhända var jag i himlen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
