Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖRSBÄRSSKOGEN.
159
Pinien på klipporna vid havet hade tappert
kämpat emot stormen. Trädet hade satt ryggen emot
dess anfall, så att hela dess krona vände in emot
landet; men högt mot höjden hade dess stam sträckt
sig och reste sig nu som en spira emot himlen.
När öfolket styrde skeppen hemåt, varseblevo de
trädet med jubel. Det stod där som den första
välkomsthälsningen till hemmet.
Och medan de sträckte armarna emot kusten,
ropade de:
— Välsignat vare vår mäktiga hjältes minne! Han
som fordom frälste fäderneslandet från alla objudna
gäster och själv har satt sig sin minnesvård i det
mäktiga trädet där uppe!
Men på den gröna platsen mellan bergen, där de
två unga älskande en gång hade suttit bredvid
varandra i gungan och ätit körsbär, hade en hel lund
av körsbärsträd vuxit upp.
Ingen kunde begripa hur den kommit dit, ty
visserligen fanns just clär på fläcken en ganska god
och lucker jord, men vem hade planterat
körsbärs-lunden ?
Då träden växte upp, buro de så sköna och söta
bär, att ingen tyckte sig ha smakat maken. Och
beständigt spridde sig träden vidare omkring.
De förökade sig själva genom rotskott och kärnor,
och till slut växte däruppe en hel skog av
körsbärsträd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
