Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 166
DJUR OCH MÄNNISKOR.
kunde gå på benen och var frisk och sund,
gjorde Lisa allt för att få reda på hans föräldrar.
Men den dagen hon återlämnade honom till hans
egen mor, som hade sörjt honom som död och nu
var lycklig att se honom komma oskadd tillbaka
— ja, den dagen grät Lisa mycket. Mera ensam
än någonsin gick hon ut på landsvägen, och så
började hon med sin gamla fråga, och varje
människa hon mötte antastade hon och upprepade
ideligen med bedjande röst:
— Har du sett Kalle?
— Kalle? Vem är Kalle? upprepade man då
naturligtvis. Hela landet är fullt av gossar, som
heta Kalle, och så frågar du: Har du sett Kalle?
Så kom hon sent en kväll till ett värdshus, där
många gäster voro församlade. I köket var allt
huller om buller. Där skreko och ropade alla i
munnen på varandra. Kastruller slamrade, glas och
porslin klingade, och pigor och drängar sprungo ut
och in med tungan ur halsen och ögonen på skaft.
Men i matsalen sutto feta slaktare och rika bönder
slöa över sina ölmuggar och över sina stekfat med
armbågarna på bordet, medan de skreko och
befallde in mera.
Lisa blev stående vid köksdörren och frågade
ödmjukt:
— Har någon av er sett Kalle?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
