Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— O, kära du, vad det var gott! sade han
därefter och föll tillbaka på sitt läger.
Inte kunde hon lämna den gamle stackarn ät sitt
öde, det var ju rent omöjligt, och därför gick hon
tillbaka till köket och frågade tjänarna, om de icke
hade något arbete att ge henne. Jo, det hade de
visst. Här var allt för mycket att göra för de
händer, som funnos. Och så blev hon satt till att skala
potatis, att diska tallrikar och fat, att springa
ärenden och tusen andra ting. För sitt besvär fick hon
en och annan matbit samt en sovplats på höskullen
i logen. Nu kunde hon få tid att hjälpa den gamle
mannen en stund på dagen. Hon kunde ge honom
de bästa bitarna av sin mat, och hon kunde tvätta
honom och bädda om åt honom.
Ibland tackade han henne och var nöjd och
beläten. Ibland var han knarrig och vred och grälade
på henne. Hon hade tid till allt annat än att sköta
honom, sade han då.
— Usla matbitar ger du mig och låter mig ligga
timtals ensam och pinas i mörkret.
Men Lisa förstod ju, att det var sjukdomen och
ålderdomen, som gjorde honom så kinkig, och hon
visste, att om hon skulle lämna honom, så fanns det
ingen i världen som skulle bry sig om honom.
Därför stannade hon vid värdshuset och skötte honom
efter bästa förmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
