Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 72
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Skogvaktaren hacle förlorat sin hustru och sin
lilla flicka samma vinter och hade nu blott sin gosse
kvar, men han hade just inte mycken tid att
sysselsätta sig med honom, och jungfrun, som var till hjälp
i huset, brydde sig föga om den lilla gossen. Hon
tänkte blott på att bli färdig med sina sysslor så
fort som möjligt för att kunna springa bort och
dansa och roa sig.
Då skogvaktaren kom hem den kvällen, fann han
sin gosse sittande på dörrtröskeln, och vid hans sida
satt Lisa. De höllo på att stava sig fram genom
en bok, som de läste i, och det tycktes roa gossen
mycket, ty han skrattade ibland högt och höll inte
ens upp med läsningen, då fadern nalkades.
Men Lisa reste sig och neg. Hon omtalade för
skogvaktaren, hur hon hade kommit att följa gossen,
och så frågade hon, om hon inte kunde få stanna
kvar i skogvaktarehuset. Hon var villig att göra
vilket arbete som helst, och så kunde hon ju också
vara lilla Kalle till hjälp med hans läxor.
— Min egen lilla Kalle har jag förlorat! sade
hon och såg med sina sorgsna ögon på
skogvaktaren. Men om jag kan vara någon annan Kalle
till hjälp eller tröst, då skall jag göra allt vad i
min förmåga står.
Skogvaktaren såg prövande på Lisa.
Han visste ju inte, varifrån hon var, eller
varifrån hon kom. Men det var något så ärligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
