Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 176
DJUR OCH MÄNNISKOR.
sam. Så slogo de åter ring kring honom och
började sjunga:
Det var rätt, och det var rätt,
och det var rätt och lagom,
att Kalle fick i dansen gå
och ingen ville ha honom,
ha honom, ha honom.
Han stod tyst och snopen med nedslagna ögon,
men slutligen stämde han i med ett högt bölande.
— Ingen vill ha Kalle! Ingen vill ha Kalle! tjöt
han med händerna för ögonen.
Lisa gick fram till honom och lade sig på knä
bredvid honom på gräset.
— Stackars lilla Kalle! sade hon ömt. Ville ingen
ha dig? Men jag vill gärna ha dig. Tag
händerna bort från ögonen och låt mig se på dig! —
Den lilla gossen lät händerna sjunka, och Lisa var
nära att skrika högt. Det var ju hennes egen
Kalle! Hans hår, hans ögon, hans söta lilla mun!
— Men hur kunde det väl vara möjligt? Hon
tog sig för huvudet. Hennes Kalle måste ju vara
en vuxen man, och det var en liten gosse på
omkring fyra, fem år, hon hade framför sig.
Emellertid såg han helt vänligt upp på henne och så sade
han.
— Nu ska’ vi gå hem och äta kväll. Vill du gå
med?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
