Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 198 DJUR OCH MÄNNISKOR.
— Tackar så mycket, sade gamla Lisa och
försökte niga i sängen, men det gick inte riktigt.
Tusen tack! sade hon åter. Men så här i min
nattdräkt — det kan väl inte gå an?
— Det går utmärkt, sade ängeln. Nu skall du
få se!
Därmed slog han tillbaka sängtäcket, svepte
nattdräkten tätt om benen på Lisa, och så lyfte han
upp henne, som man lyfter ett bylte, och lade henne
tvärs över sina armar.
— Jag måste visst ha blivit mycket lätt, eller
också är ni mycket stark, sade Lisa. Hon låg lika
säkert, som då hon låg i sin säng, helt lugnt på
ryggen med benen rakt utsträckta.
Ängeln bar henne bort till fönstret, ty nu var
lövvalvet åter försvunnet. Han brydde sig dock
inte om att dra upp gardinen, utan flög rakt igenom
den och blev svävande utanför fönstret med
utspända vingar.
— Tror ni inte det kan vara farligt? frågade Lisa
och kippade litet efter andan.
— Nej, det är inte alls farligt, svarade ängeln,
det är bara skönt. — Men du skall inte säga »ni»
till mig, jag är Vårens ängel, skall jag säga dig,
och alla människor säga »du» till Våren.
— Jaså, sade Lisa och smålog, du är Våren! Ja,
jag hade verkligen liksom en aning om det.
— Ja, nu flyga vi då, sade ängeln och i detsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
