Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 200 DJUR OCH MÄNNISKOR.
— Hui — hui — vi — vi! veno svalorna. De
visste nog, att de hade försinkat sig. Vi skynda
oss ju allt vad tygen hålla! Och så ilade de förbi
med de små, platta huvudena nedhukade mellan de
långa, spetsiga vingarna.
— Se uppåt! sade ängeln. Ser du, Lisa, där
komma svanorna! Med långt utsträckta halsar och
stora vingslag kommo svanorna dragande. De böjde
halsarna, då de drogo förbi, och hälsade vårens
ängel med ett genomträngande, skärande rop. Han
lyfte den ena armen och vinkade en hälsning till
dem. Allt är i ordning, ropade han, alla sjöar äro
öppna och vänta er.
Knappt hade svanorna susat förbi, förrän
storkarna kommo. De sågo redan på långt håll, att det
var vårens ängel, som kom svävande, och deras
anförare ropade till skaran: »Giv akt! Honnör för
chefen!» Och så klapprade de med näbbarna, då de
flögo förbi, så att det lät, som då soldater skyldra
gevär.
— Där ha vi vildgässen, ropade nu ängeln, och
se där, de täta flockarna, det är sångfåglarna. I
dag är det stor flyttdag.
Lisa såg, hur hela luften vimlade av fågelsvärmar.
Några kommo i samlade skaror, andra flögo i
trekant och andra åter som ett långt pärlsnöre. Där,
högt uppe i luften, susade det av vingslag, som
ingen kunde höra nere på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
