Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÅ SKOGEN SLOG UT.
l8l
om Vår Herre ville vara så nådig emot mig, att jag
kunde börja tvätta och stryka igen!
Hon suckade av glädje och föll i djup sömn. Så
hade hon ej sovit på många månader; ingenting
pinade eller störde henne, hon sov så stilla, utan
drömmar, i många, många timmar. Själv tyckte
hon, att hon sov ett helt år.
Men till sist kände hon i sömnen, att någonting
rörde vid hennes panna; det var en bokkvist; nu
lade den sig över hela hennes ansikte. Hon grep
om den med handen och öppnade ögonen.
Först kom hon inte riktigt ihåg, var hon var.
Men det var ju sant, hon låg ju i skogen!
De stora, ljusa bokbladen smekte henne på ögonen
och på kinderna; men genom bladen såg hon ett
ansikte. Var det ängelns? Nej, det var
grannhustruns lilla gosse, ty det var han, som stod och
höll i grenen.
— Ser du, Lisa? Ser du? sade hans lilla glada
röst. Nu är våren kommen. Hela skogen har
I slagit ut.
13— 132SB5. Nyblom, Djur och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
