Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANHAMNEN.
199
äldsta i land och hade ifört sig sina svanhamnar.
Nu stodo de åter där som två stora, vita svanor,
sträckande på de långa halsarna.
— Skynda dig! ropade de till den yngsta, som
ännu var kvar i vattnet.
— Vi flyga nord-nordväst. Kom efter så fort
du kan! och därmed svävade de bort över bergen.
Den yngsta skyndade nu upp i skogen och in
mellan snåren för att taga sin svanhamn, men hon
kunde omöjligt finna den.
Ängsligt sprang hon fram och tillbaka och tittade
i alla buskar.
— Ve mig! jämrade hon och vred sina händer.
Min svanhamn, min svanhamn, var har jag låtit den
falla?
Saken var den, att medan den unga prinsessan
hade badat i fjärden, hade hennes svanhamn blivit
funnen och bortrövad av en gammal torpargumma,
som hade sitt hus strax bredvid snåren.
Hon kom just hem från arbetet och fick se något
vitt mellan buskarna.
— Kors i alla dar! sade gumman och lyfte
försiktigt på svanhamnen. Ett sådant sängtäcke någon
har tappat här! Det skall bli ljuvligt varmt för
mina gamla kalla ben, när det snöar i skogen.
Och så fort hon kunde skyndade hon in i huset
med svanhamnen. Den stackars unga prinsessan!
Hon grät och snyftade, hon darrade av ångest och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
