Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 204
DJUR OCH MÄNNISKOR.
härkomst. Därmed fick han nöja sig, men under
hela festen, bland alla förnäma och sköna damer,
tänkte herr Olov blott på henne, som han hade sett
samma morgon. Andra gången han såg henne var
en kväll, då hon lade ut väv till blekning på gräset.
Hon gick barfota, och aldrig hade han sett så små
och så vita fötter. Men då han ville tala vid henne,
rodnade hon och gick fort därifrån.
Tredje gången han såg henne var efter en jakt.
Han hade varit borta vid en sjö, där många
sjöfåglar häckade, och skjutit en mängd änder. Men
emellan dem var också en svan, och nu lågo alla
de döda fåglarna i en hög i den stora hallen. Just
som herr Olov kom ut från matsalen, fick han se,
huru den främmande flickan låg på knä mellan de
skjutna djuren. Hon hade tagit svanen i halsen och
förde nu dess näbb till sina läppar, medan tårarna
runnö ned för hennes kinder. Därefter strök hon
sakta sin vita hand över dess huvud och hals, som
om hon ville trösta den med sina smekningar.
Då hon märkte, att någon var i närheten, sprang
hon hastigt upp och ville gå, men denna gången
kom hon inte ur fläcken. Herr Olov grep henne
fast om handen och sade med sin mildaste röst.
— Du skönaste bland kvinnor! Vem är du och
var kommer du ifrån?
— Ack, låt mig gå! bad hon. Jag är blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
