Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 224
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Var det inte hans egen röst? — Stig pä herr
Olov, och rädens icke, jag skall inte vika ifrån er
sida.
Olov lade handen på svärdfästet, och den andre
gjorde samma rörelse.
Olov gick hastigt in i rummet och stängde
dörren efter sig, men den andre var redan innanför
dörren.
Då greps den tappre unge riddaren av en isande
fasa.
Månskenet föll skinande vitt in genom fönstret
och framför honom stod hans egen bild sä livslevande,
klädd i sammet och ädelstenar, med det gyllene
håret över axlarna och handen på svärdfästet.
— Vem är du? frågade herr Olov med en röst
så hes, att den knappast kunde tränga fram ur
halsen.
— Vem jag är? svarade den andre och såg på
Olov med hans egna klara ögon. Behöver du
egentligen fråga därom? Jag tänkte du kände dig själv!
Då slog Olov båda sina händer för ansiktet och
föll tungt på knä på stengolvet.
— Det är en hemsk dröm, tänkte han. När jag
äter lyfter mina ögon, är han borta. Han kan inte
stanna hos mig hela denna långa natt.
o o
Men då han åter såg upp, var den andre inte
borta. Han stod vid ändan av sängen och hade
lagt sina armar i kors pä sängstolpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
