Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN SOM KUNDE RIJJA-J ALLA VADER. 245
om himlen skulle gå sönder, och Jolantha fick sluta
ögonen för att inte bländas av blixtarna.
— Vill du ännu att vi rida vidare? frågade
riddar Wilhelm. Vi ha långt kvar till Hoch
Eppan.
— Jag sitter bra där jag sitter, svarade Jolantha.
Och vill du som jag, så rida vi uppåt.
Riddar Wilhelm lutade sig framåt och kysste sin
brud på pannan, och därefter slog han sin kappa
tätt ikring henne.
Tysta redo de vidare, ty den ene kunde knappast
höra den andres röst för åskan, som dånade
omkring dem. Stormstötar tvingade hästen att stanna
gång på gång, och de kände båda, att det gällde
livet att rida uppför den branta vägen, stenlagd
med stora, flata stenar, som leder upp till Hoch
Eppan.
Då äntligen hästen gick över bryggan, som
leder in till stallet, var Jolantha mera död än
levande, när riddar Wilhelm lyfte henne av sadeln
och bar henne uppför trappan fram emot det
stora fönstret, varifrån man ser vida över
Adige-dalen, Bozen och Meran. Men just i samma
ögonblick slog blixten ned och splittrade klippan
framför fönstret.
Då skrattade Jolantha och lutade sig tätt till sin
brudgum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
