Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-MALENA OCH MALONA.
251
— Nu skall jag springa hem till far med henne!
— och därmed sprang han sin väg.
Malona hade knappast tänkt, att gumman skulle
gä så förtvivlat långsamt.
Hon flyttade knappast på benen, och vid vart
tredje steg stannade hon för att hosta och jämra
sig.
— Man har nog varit ung och vacker en gång!
sade hon och nickade. Men ingen undgår tiden,
och slutligen kan man knappast hålla ihop, liksom
min gamla stuga. Se där bor jag! sade hon och
pekade med käppen emot något, som måhända en
gång varit ett hus. Nu var det ett ömkligt ruckel,
dörren hängde på sned, och det enda fönstret, som
syntes, var så litet och smutsigt, att knappast en
solstråle kunde tränga igenom det. Skorstenen var
sönder och såg ut, som om elden härjat den, och
runt om huset växte törnen och tistlar, så att man
knappt kunde komma fram till dörren.
— Där ser du min konungaborg, sade den gamla
och skrattade bittert. Det är slutet på härligheten.
Det gjorde Malona så ont om den gamla, att hon
rent glömde bort, hur långsamt de vandrade vägen
fram. Bäst som de gingo, fingo de höra ett
förskräckligt väsen.
Det var två pojkar, som höllo på att slåss. Den
ena hade kastat ikull den andra och slet honom i
håret, medan han satte sitt knä på hans bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
