Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-MALENA OCH MALONA.
257
I hagen var en liten öppen plats, kransad av
björkar, och där började nu den mest förtrollande dans.
Än dansade de i stora ringar, än hoppade de upp
som gräshoppor eller surrade som bin i luften, ty
somliga av dem buro små genomskinliga vingar.
Än dansade eti av clem ensam, medan de andra
sågo på, och därefter slöto de åter ring. Det gick
fortare och fortare, och under tiden sjöngo de alla
och skrattade dess emellan. Det var den allra
besynnerligaste sång. Den lät som när dropparna
falla från en springbrunn, som bin, när de surra i
lindblommorna, men ändå var det verkliga melodier,
som när någon spelar mycket sakta och fort på de
högsta strängarna av violinen.
O O
Malena tyckte hon aldrig hört något så
förtjusande, och i stället för att gömma sig under lövet
steg hon allt längre fram på gräset för att riktigt
kunna höra och se. — Då — plötsligt stannade
dansen och musiken. Älvorna viskade till varandra,
och så rusade de in på Malena. Det var som om
en hel bisvärm skulle ha överfallit henne. Hon föll
ikull på gräset, och nu kände hon, hur de alla
dansade över henne. Alla deras små fötter trampade
hennes skuldror, hennes bröst och ansikte.
Hon tyckte till slut, att de kommo i tusental, och
hon låg alldeles stilla och tänkte, att hon skulle dö.
Fortare och fortare rörde de benen, och musiken
17—1.72865. Nyblom, Djur och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
