Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 284
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Det var en tidig vårdag, då Bradalba var ute
och gick.
— Om iag ändå kunde finna på att göra någon
odygd, tänkte han och såg sig omkring. Om jag
kunde slå ihjäl någon eller göra någon illa!
Hans ögon gnistrade, då han fick se tre små
ödlor, som lågo och solade sig så lyckliga i
vårsolskenet. I ett nafs hade han slagit dem mitt itu
med en käpp, och så var det slut med detta lilla
nöje. Strax därefter fick han se två uggleungar,
som sutto i ett hål i klippan och blänkte med
ögonen.
— Titta lagom! ropade han till dem, och så vred
han halsen av dem.
Det var ju alltid något, men Bradalba hade lust
att göra mera ont. Han lade sig på magen ute på
kanten av klippan och tittade ner mot sjön, undrande
om inte någon fiskarbåt skulle nalkas kusten, så att
han finge kasta sten på den. Bäst han låg och
glodde, fick han se något, som blänkte ute på
vattnet. Först trodde han, att det bara var en solglimt;
men nu såg han, att det rörde sig och kom närmare.
Det var en liten båt. Sedd här uppifrån såg den ut som
ett litet nötskal, men ett nötskal fullt med guld och
diamanter. Det blixtrade omkring den som
eldgnistor, och nu gled den in bland de svarta stenarna
vid stranden som en flamma. Bradalba skyndade
sig ned för en stig, som ledde till sjön, och clå han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
