Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 288 DJUR OCH MÄNNISKOR.
allra vackraste violer bland klipphällarna. Det hade
han aldrig märkt förr.
Han skyndade sig att plocka en mängd och bar
dem till prinsessan. Men hon bara skrattade.
— Du har ju rivit av dem med så korta stjälkar,
att man inte alls kan begagna dem. Se på mina!
Du skall taga vackra långa stjälkar, så att man
kan binda dem i bukett.
Ja, nu fick Bradalba lära sig, hur man skulle plocka
violer, och hela förmiddagen gick han bakom
prinsessan och samlade in dem. Till slut måste hon ta
upp klänningen och lägga dem i clen, ty hon hade
båda händerna fulla. Vid middagstiden gick hon
tillbaka ned till båten.
— Nu skall jag hem, sade hon. Men jag
kommer igen i morgon. Bradalba vågade sig inte helt
ö O O ö
ner till sjön. Han stod uppe på berget och såg
henne stiga i båten. Och strax efter gled den som
en solstråle bort över vattnet och försvann.
Nästa morgon gick Bradalba upp mecl solen. Han
vandrade ut på klipporna och lade sig där på
magen och stirrade ut emot clen stora sjön, som ännu
låg inhöljd i dimmor. Men småningom ljusnade det
vid horisonten och nu — ja nu kom hon visst i sin
gyllene båt! Men det var inte prinsessan, det var
solen, som lyfte sig i all sin glans. 1 många
timmar låg Bradalba molstilla utan att röra en fena,
utan att blinka. Han bara väntade på prinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
