Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 djur och människor.
På en tron i bakgrunden av grottan sutto kungen
och drottningen, behängda med så mycket guld och
glitter, att de knappast kunde röra sig. Drottningen
liknade mera en stor padda, och kungen var
gammal och torr som något besynnerligt förväxt träd;
men han hade en lång praktfull svans, besatt med
guldtofsar och ädla stenar. Strax bredvid tronen
stod deras ende son, kronprinstrollet. Han var
mager och smal och liknade en läderlapp. Då han
fick syn på Bianca, log han ett brett leende, och
man såg då, att han hade dubbla tandrader, men
alla tänderna voro gula och spetsiga. I salen stodo
troll kring alla väggar. Det fanns av alla storlekar
och alla sorter. Några voro ludna som små björnar,
andra voro bleka och ömkliga och sågo ut som
spädgrisar med fiskögon. Det fanns troll, som voro
genomskinliga som grönt glas, och andra, som inte
hade huvuden, men som talade i magen. Och alla
voro i det bästa lynne. De skrattade och skreko,
så att det lät som när kattor slåss på natten, och
nu började trollmusiken. Man såg inte musikanterna,
för det ansågs inte för fint, men man hörde dem
dess bättre. Där blåstes i trumpeter och slogs på
trummor, och gälla flöjttoner foro fram och åter,
som när det ilar i sjuka tänder. Det var alldeles
storartat. Och nu började dansen. Först gick den
ganska ståtligt, men det dröjde inte länge, förrän
alla troll störtade om varandra, gjorde höga språng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
