Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 320 DJUR OCH MÄNNISKOR.
clar otäcka hålan med det vanskapliga odjuret —
det var det gräsligaste hon kunde föreställa sig.
Från clen dagen grubblade hon bara på, hur hon
skulle kunna komma bort. Varthän det skulle bära,
visste hon inte, men bort måste hon.
Ungefär likadant gick det trollprinsessan. Hon
blev allt mera trött på sin hertiglige fästman, och
han var så rädd för henne som aldrig det. Han
hacle fört henne till sina höga föräldrar, men hon
uppförde sig så illa där, gäspade högljutt vid bordet
och dansade så vilt på kvällen, slog benen i luften
och utstötte höga jaktrop, så att hertigen och
hertiginnan blevo ytterst förargade. Själv hacle hon så
ledsamt, att hon i sitt stilla sinne beslöt, att hon
aldrig skulle underkasta sig att leva i den där
förnäma familjen, clär man iakttog alla hennes rörelser
och skämdes för hennes infall. Också hon ville bort,
ut i clen vida världen, pröva något nytt och livat,
bort från kungen och drottningen och hela hovet.
Hennes bröllop var bestämt till mitt i augusti och
samma dag skulle Bianca stå brud mecl
kronprinstrollet. Men tidigt pä morgonen, medan ännu
daggen låg på gräset, smögo sig båda flickorna ut i
skogen. Händelsen gjorde, att de kommo till samma
hasselsnår, men de mötte inte varandra.
Bianca hörde, hur det prasslade i buskarna och
tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
