Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 344
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— Han har inte goda ögon! viskade hon till sin
far, och om kvällen, dä den gamle fursten frågade
henne, om hon ville ge skogarnas furste sitt ja,
svarade hon det samma: Han har inte groda ögon.
O o
Men hennes far sade, att man inte hade rätt att
fästa sig vid sådana småsaker. Det skulle vara en
stor ära och lycka för honom att få en sä mäktig
och fruktad måg, och då suckade Jolanta blott, och
bröllopet blev bestämt.
På bröllopsdagen gick det präktigt och vilt till på
slottet. Många fat rhenskt vin blevo tömda, och
kämparnas ögon lyste röda. Facklor och bål brunno
överallt, och de främmande, som med skepp foro
förbi slottet, sedan solen gått ned, kunde tro, att
det höll pä att brinna upp, så lyste och flammade
det genom mörkret. Dä månen gått upp över de
svarta skogarna, lät skogens furste föra fram sin
häst. Ännu samma natt ville han rida med sin brud
upp till sitt hem bland bergen. Trettio kämpar
följde honom på väldiga, svarta hästar.
Han tog Jolanta på handen och lyfte henne, lätt
som en fjäder, upp på hästen framför sig, och så
bar det av över vindbryggan, upp emot skogarna.
Jolanta grät, ty hon tyckte det var som att dö
att lämna sitt älskade fädernehem; men skogarnas
furste sade med barsk röst:
—- Sluta upp mecl att gråta! Nu är du min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
