Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHETEN OCH ODJURET.
32 7
strålarna skeno in i salen, blev den borta, och nu
vågade Jolanta resa sig och krypa bort till bänken
vid spisen, där nu bålet hade brunnit ner och blott
en askhög fanns kvar. Hon var så utmattad och
dödstrött, att hon genast föll i sömn. Hon vaknade
vid det, att skogarnas furste stod böjd över henne.
Nu vid dagens ljus hade han återfått sitt mänskliga
utseende och föreföll som en ståtlig riddare.
— Har du sovit gott, min lilja? frågade han
henne vänligt.
— Jo, det tror jag visst, att jag har! svarade hon
och gnuggade ögonen.
Nu skulle han på jakt med sina män, men på
kvällen skulle de alla äta i den stora salen. Han
skulle skicka sina drängar att sköta om allt.
Jolanta var sålunda ensam hela den långa dagen, och
hon tänkte blott på att rymma. Men vart skulle
hon ta vägen? Inte skulle hon kunna finna väg
eller stig i vildskogen, där alla träd stodo tätt och
alla träd liknade varann. Och om hon så skulle
stöta på sin brudgum och hans män, då skulle alla
försök att komma bort vara förgäves. Hon lade sig
ned på mossan under de höga furorna och lyssnade
till deras enformiga, sorgsna sus, och så somnade
hon och sov till kvällen kom.
Innan solen gick ned, kom hela jaktföljet ridande.
Många hjortar och rådjur hade blivit dödade, och
man slängde deras stackars döda kroppar i en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
