Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 340
DJUR OCH MÄNNISKOR.
skall du säga till min bror, att nu är det tid, att
han skyndar till min hjälp. Du skall känna igen
honom på hans sköldemärke. I det stå tre rosor
och tre svärd, och i hjälmen bär han tre vita fjädrar.
Ormen ringlade sig för Jolantas fötter, som för att
säga henne tack, och i nästa ögonblick gled den
bort genom buskar och snår.
Astolf satt viel dörröppningen i sitt tält, då han
fick öga på ormen, som kom ringlande, men han
förstod genast, att den inte ville göra honom något
ont. Den kröp fram för hans fötter, lyfte huvudet
och tycktes vilja anförtro honom en hemlighet.
— Vad vill du mig, du underliga varelser frågade
han, medan ormen reste sig på stjärten och visade
sin spetsiga tunga. Men clå den inte kunde tala,
sparkade Astolf till den.
— Inte har jag tid med att gissa gåtor! sade
han förargad, och ormen skyndade bort.
Men han började bli underlig till mods. Varför
kommo dessa djur till honom, som om de voro
skickade med bud, och vacl var det de ämnade
berätta honom:
Emellertid satt Jolanta uppe i den ensamma
skogen och väntade. Dagar och veckor gingo, men
ingenting avbröt hennes svära ängestfulla liv. För
varje dygn, som förflöt, tycktes det henne, som om
björnen tilltog i vildhet och styrka, medan hon sj
älv-kände sig allt mer och mer kraftlös. Säkert skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
