Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Anjalamännens reunionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städerna Fredrikshamn och Villmanstrand jämte deras
områden.[1] Sådan är föreningstankens första form. Härur växte
och utvecklades den vidare.
På uppmaning af kejsarinnan begaf sig Sprengtporten
ännu samma höst till Petersburg, där han bjöd upp alt för
att förmå ryska regeringen att med penningar och
krigsmakt understöda det af själfständighetsmännen planlagda
upproret i Finland. Men det allmänna politiska läget kom
Rysslands ministrar att tveka, och deras medvärkan var
naturligtvis mycket mindre att hoppas på, ifall det finska
områdets utvidgande på Rysslands bekostnad skulle göras till
ett vilkor för hela företaget. På grund af förhållandenas
tvång var också Sprengtporten synbarligen böjd för att låta
detta vilkor falla. Men hans finska vänners och anhängares
ståndpunkt var en annan.
Den ifrigaste af dem alla, major Johan Anders
Jägerhorn, förklarade i ett bref till Sprengtporten af den 20 maj
1788, att om man ville försäkra sig om finnarnas bifall till
själfständighetsplanen, så borde man ovilkorligen hafva säkra
garantier för att Ryssland icke komme att bereda dem samma
öde, som det några år tidigare beredt tatarerna på Krim,
utan att det tvärtom medgåfve Finland fullkomlig
själfständighet. Den första af dessa garantier var återställandet af
Finlands „naturliga“ gräns och de vid den belägna fästen,
Fredrikshamn, Villmanstrand och Nyslott, med ett ord, att
gränsen blefve sådan den var föreslagen då kejsarinnan
Elisabeth i tiden erbjöd Finland själfständig politisk ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
