Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Reunionstanken växer och stadgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första statens andel i jordskatten år 1783 blifvit förvandlad
till en personel skatt, och vidare därför, att den fria
flytt-ningsrätten medförde skada såväl åt åboma som åt
donata-rierna. Detta argument upptog motståndaren. Han
med-gaf visserligen, att författningarna rörande frälsehemmanen
icke kunde åberopas såsom rättesnöre i denna fråga —
„ty donationsgodsen i Finland hafva aldrig haft och skola
aldrig komma att hafva frälsenatur. Men det är icke på denna
lag, som den finska bondens rätt att lämna sin lägenhet och
flytta hvart han behagar grundar sig; utan nteslutande på
den personliga frihetens rätt, hvilken han i alla tider åtnjutit
och hvilken under det ryska väldets tid. icke blifvit honom
bestridd innan ukasen af år 1798 utkom.u Och icke häller
betingade, såsom senaten påstod, stadgandet om den
perso-nela skatten i detta afseende någon inskränkning. Man kan
väl antaga för gifvet, att donatarien icke skulle låta sina
underhafvande flytta innan räntan till kronan var erlagd, och
jippbörden af den personela skatten hade ju fullkomligt väl
gått för sig åren 1783—1798, ehuru flyttningsrätten då ännu
var vid makt. Och den existerade ju föröfrigt alt fortfarande
å icke donerade kronohemman. Och de åbor, hvilka innehade
städerna tillhöriga lägenheter? De voro icke bundna vid
torfvan, men hade rätt att flytta bort, om de blott anskaffade
borgen för utskyldernas erläggande. Hvad hindrade att
förfara på samma sätt äfven å donationsgodsen? „En husbonde,
hvilken icke åsidosätter alla de känslor af rättvisa och
billighet, som han är skyldig sina underhafvande, kommer för
öfrigt aldrig i det läge, att han skulle se dem lämna honom.
Erfarenheten har bevisat det. Men förutsatt att
nödvändigheten skulle tvinga dem därtill, skulle det då icke vara ett
rättvist straff för husbondens hårdhet och orättvisa ?“ Senaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
