Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig af arbetarnas klagomål, för att skapa sig en plats i utsugamas
led! Folket gifver sig endast herrar då det väljer sina representanter!
Lika gärna kunde man säga att oxen är fri därför att lian väljer
sin-slaktare.»
Då vi nu tala om anarkismens banbrytare få vi ej glömma Jean
Grave, utgifvare af anarkisttidningen -"Revolten, indragen 1885.
I motsats till Krapotkin och Reclus är Grave arbetare —
boktryckare. Han är fanatisk anarkist, och vill ej veta af några andra
former för anarkistsamhället än de fria, på vänskapen grundade
»grupperna». Dessa »grupper» sluta sig för tillfället samman i och för
något gemensamt ändamål.
»Från dessa grupper skola utgå» — säger Grave — »från och med
skor till och med järnvägar. Flera grupper må äga rätt att sluta sig
samman i kooperation — men ingen centralisation i form af
kommis-sionärer, delegationer eller dylika »parasit-institutioner» må förekomma.»
Familjen är upphäfd; »det existerar blott familjegrupper».
De, som önska ha hand om sina barn, kunna ju så få, men de
som vilja helt bli befriade från denna börda finna utan tvifvel andra
som äro villiga att åtaga sig detta uppdrag o. s.- v.
Till Krapotkins skola hör äfven Louise Michel, en af de
egendomligaste personer man gärna kan möta. Under Kommunens i Paris
kämpade hon som en hjälte i revolutionärernas led och var god som
en ängel mot de sårade. 1 Nya Calédonien, där hon efter
kommunar-dernas dom försmäktade i långa år, dyrkades hon af kamraterna —
och om man än ej gillar hennes åsikter beundrar man henne likväl.
Det säregna med Louise Michel var dock att hon med denna sin
hjärtegodhet parade en rent bestialisk blodtörst och med hela sin
eldsjäl förkunnade »handlingens propaganda». Hennes anarkistiska idéer
voro om möjligt ännu dimmigare och oklarare än öfrigas. Och hon
trodde fullt och fast på en blodig revolution — med ty åtföljande
guillotinering af ett eller annat hundratusental af »bourgeois» och att
denna blodiga revolution skall kunna förvandla jorden från ett helvete
till ett paradis. Evolution — historisk utveckling — allt sådant
existerar ej för henne. Man står stum inför denna »kolar-tro» på
revolutionen, denna tro, sublim och förfärlig i all sin naivitet.
Ännu många , liera märkesmän inom Krapotkins skola skulle kunna
anföras, men de här ofvan nämnda få vara nog.
Krapotkins »Kommunistiska Anarkism» är för närvarande jämte
den »Individualistiska Anarkismen» — de mest betydande riktningarna.
5 isserligen finns ju en del, särskildt i Spanien, som hylla Proudhons
och Bakunins kollektivism — men denna gren är ej så betydelsefull mera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
