Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fredlig och laglig agitation härför måste igångsättas — öcli
•detta skall vara arbetarnas program.
Detta klargör ock deras ställning till framstegspartiet. Öfverallt
skola de gå fram själfständigt och känna sig som ett från detta skildt
parti. Likväl må de understödja framstegspartiet i de punkter och
frågor där de hafva gemensamma intressen. Men resolut vända det
ryggen och uppträda mot detsamma, så snart framstegspartiet visar sig
vilja taga afstand från de gemensamma intressefrågorna. Därigenom
skola de tvinga framstegspartiet, att antingen utveckla sig och komma
på en högre framstegsnivå eller också skall det sjunka allt djupare
ned i betydelselöshetens kärr — i hvilket det redan står ända till
knäna. Detta och absolut intet annat måste vara det tyska
arbetarpartiets taktik gentemot framstegspartiet.»
Dessa utdrag ur Lassalles »Öppna bref» ge en klar öfversikt af hans
ställning gentemot parlamentarismen.
Med dessa korta utdrag ur dels »Kommunistiska manifästet», dels
ur Lassalles »Öppna bref», är också socialdemokraternas ställning till
den politiska frihetskampen klar från början. Och tack vare just att
de tyska socialdemokraterna så väl förvaltat det arf de fått efter Karl
Marx och Ferdinand Lassalle, stå i denna stund Tysklands
socialdemokrater såsom världens enigaste och starkaste parti, med öfver 3
millioner röster bakom sig vid valen.
Ansatser till splittring ha väl visat sig, tack vare några försök att
förmå det socialdemokratiska arbetarpartiet att blifva ett blott och bart
reformparti, som ej längre hvilar på klasskampens grundval, men dessa
»reformförsök» ha hittills strandat och torde, i den allt mer sig
tillspetsande kampen mellan kapital och arbete vara och förbli en utopi,
det har tillfullo bevisats icke minst under socialdemokraternas
hjältemodiga kamp mot reaktionen i Tyskland under alla dessa år.
Efter Ferdinand Lassalles död år 1864 — han föll i en duell den
28 augusti — uppstod det någon oreda inom den tyska arbetarrörelsen.
Den delade sig nämligen i »Lassalleaner» och »Eisenacliare», men den
grund Lassalle lagt, visade sig stark nog att bära upp de framryckande
arbetarbataljonerna. Och medan striderna inom »Internationalen» rasade
våldsamt mellan Karl Marx och Michael Bakunin, bygga Tysklands
socialdemokrater upp sitt starka fäste till proletariatets värn i kampen
mellan »arbete och kapital».
Sedan de tyska arbetarna, förnämligast genom furst Bismarcks
åtgöranden, erhållit allmän rösträtt — med en del inskränkningar tyvärr
— hade de erhållit den plattform från hvilken den parlamentariska
striden kunde föras. Och i stället för att — såsom Bismarck hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
