Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erfurterprogrammet.
Vi öfvergå nu till detta program, själfva grundvalen och rättesnöret
för det väldiga internationella socialdemokratiska partiet. I dess tecken
ha arbetarna utöfver hela vida världen kämpat sin kända kamp mot
det bestående klassamhället med klasskampen som grundval för hela
nydaningsarbetet. Erfurterprogrammet i sin helhet lyder:
Program för Tysklands socialdemokratiska parti, antaget å
partidagen i Erfurt 1891.
Det borgerliga samfundets ekonomiska utveckling för med
naturnödvändighet till smådriftens undergång, hvilken bildar grundlaget för
arbetarnas ägande af produktionsmedlen och förvandlar arbetaren till
en egendomslös proletär, i det produktionsmedlen äro i händerna på ett
förhållandevis litet antal kapitalister och jordägare.
Hand i hand med denna monopolisering af produktionsmedlen går
småhandtverkets undergång och dess omdaning till storindustri, går
verktygens utbytande mot maskiner, går det jättelika tilltagandet af
det mänskliga arbetets produktivitet. Men alla fördelarna af denna
förvandling hafva monopoliserats af• kapitalisterna. För proletariatet och
den sjunkande medelklassen — småborgare och bönder — betyder
denna växande tillgång: osäkerhet i deras existens, elände, förtryck,
slafveri, förnedring, utplundring.
Alltjämt större blir proletärernas antal, allt väldigare de
öfverflö-diga arbetarnas reservarmé, allt skarpare motsatserna mellan
utplun-drare och utplundrade, allt mera förbittrad klasskampen mellan
bourgeoisi och proletariat, hvilka det modärna samhället afskiljer i tvänne
fientliga läger, och som äro gemensamma kännetecken för alla
industriländer.
Klyftan mellan de besittande och de egendomslösa vidgas allt mer
och mer, genom de af själfva det kapitalistiska produktionssättet
framkallade kriserna, som alltjämt blifva omfångsrikare och mera
förhärjande, upphöjer den allmänna osäkerheten till samhällets
normaltillstånd och visar att det nuvarande samhällets produktionskrafter
vuxit detsamma öfver hufvudet, att privatäganderätten till
produktionsmedlen är oförenlig med en ändamålsenlig användning och utveckling
af samhällets rikedomar. Privatäganderätten till produktionsmedlen,
hvilken fordom var ett medel att trygga producentens äganderätt till hvad
han producerat, är i dag blifven ett medel i händerna på icke
arbetande — på arbetsgifvare och egendomsägare — att sätta sig i besitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
