Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt afvika de likväl från hvarandra i fråga om medlen, som måste
användas för att nå detta mål.»
Man kan indela de förslag till socialism, som framlagts af de olika
skolorna i tre olika grupper, allt eftersom de afse produktionsmedlens
expropriation, utan skadestånd, med fullt skadestånd eller med
skadestånd på lifstid.
Alla tre dessa förslag äro utförbara.
Under franska revolutionen år 1789 exproprierades helt enkelt de
privilegierade klassernas egendom utan ersättning — och naturligtvis
kan man i våra dagar göra om en dylik expropriation af
bourgeoisins-egendom — förra gången gällde den, som vi ju veta, adel och präster.
(Afven Karl Xl:s reduktion var en expropriation utan ersättning.)
Men många socialdemokrater anse att en fredlig expropriation med
vederlag under en eller annan form vore att föredraga. Engels skref
år 1894 »att vi under inga omständigheter anse en godtgörelse åt de
besittande såsom en omöjlighet». Marx har t. o. m. ofta uttalat den
åsikten, att inlösning af hela kapitalistsamhället vore det billigaste
medlet att befria sig från detsamma.
Denna expropriation med godtgörelse tillämpas för öfrigt dagligdags
i vårt nuvarande samhälle, då staten eller kommunerna i och för
järnvägar, landsvägar och gaturegleringar af den enskilde tillhandlar sig
den jord som erfordras genom expropriering.
Så kommer ännu ett tredje slag af expropriation, där man föreslår
godtgörelse endast åt de lefvan.de, ej åt arfvingarna.
Men dessutom finnas en mängd andra förslag i och för
exproprie-ringen af det nuvarande i privatkapitalistisk ägo befintliga kapitalet
jämte öfrig egendom. — Och lika många äro förslagen, när det gäller
att genomföra produktionens slutliga socialisering. Då ha vi först de
af Ferdinand Lassalle med sådan värme förordade
produktionsförenin-garna med statshjälp. Vidare ha vi staten som meddelägare i de
industriella företagen. Detta förordas varmt af E. Solvay, som t. o. m. i
belgiska senaten väckt förslag i denna fråga.
Detta går ut på att först och främst förhindra s. k. »grundare»
att bilda nya aktiebolag och oupphörligt därigenom förtjäna oerhörda
summor, som ofta få betalas af de lurade aktieägarna. Ännu många
flera förslag till socialisering af produktionen föreslås. De gå alla ut
på att steg för steg öfverföra hela tillverkningen i samhällets, i
statens händer.
En annan ytterst viktig gren af socialisering är genomförandet af
den s. k. kommunalsocialismen, som i all synnerhet i England brutit
igenom i en mängd städer och industricentra. Härom talar Itobert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
