Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängder, att vi der om ej kunna göra oss något rätt klart
begrepp. Herschel sjelf sökte göra storleken af denna
värme-mängd något fattligare genom följande bild. Antoge man,
att man hade en oändligt lång cylindrisk istapp af 70
kilometers diameter, således något tjockare än från TJpsala
till Stockholm, och att densamma drefs längs sin axel mot
en gifven punkt af solytan, med samma hastighet som
ljusets, d. v. s. 300,000 kilometer i sekunden, och ait på något
sätt allt det värme, som solen utstrålar från sin yta,
koncentrerades på isens främre, 70 km i diameter stora yta,
så skulle, trots den fruktansvärda hastighet hvarmed tappen
sköts fram, ingen del af densamma kunna intränga i solen,
emedan smältningen ginge lika fort, som isens framryckning.
Naturligtvis antages härvid, att det vid smältningen bildade
vattnet undanskaffades, utan att solvärme dervid
förbrukades. Och allt detta värme skulle kunna frambringas af det
tunna fotosferskalet, utan att det skulle i minsta märkbara
mån förlora förmågan att alltjemt producera lika mycket!
Som sagdt; var antagandet af det oändligt reflekterande
molnlagret orimligt, så var antagandet af den obegränsadt
ljus- och värmeproducerande fotosferen det minst lika
mycket. Att’ Herschels soltheori fick gälla utan motsägelse så
länge, som verkligen blef fallet, utgör också ett varnande
exempel för vetenskapsmannen att ej utan sträng pröfning
antaga en vetenskaplig theori, om den än framställes af
en i många hänseenden ojemförlig forskare.
Med innevarande århundrade började flere
astronomer att med synnerlig ifver sysselsätta sig med
undersökningar öfver solens natur. Ett i detta hänseende
epokgörande arbete var Schwabes i Dessau. Denne företog sig
nemligen att hvarje klar dag uppmäta och räkna de
solfläckar, som voro synliga. Sedan han i mer än 25 år
fortsatt dessa observationer, kröntes hans arbete af en
framgång, h var om ej ens han sjelf kunnat drömma.
Redan kort efter upptäckten af solfläckarne hade man
iakttagit, att de än uppträdde talrika, än förekommo endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
