Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 år, som förgått sedan sista totala förmörkelse, nästan
hunnit glömma, varseblefvo astronomerna genom sina tuber en
fullkomligt oväntad företeelse. Från den mörka månranden
höjde sig tvenne bergformiga utsprång, lysande i skär
rosenfärg. Att detta då alldeles obekanta fenomen* skulle
ådraga sig den lifligaste uppmärksamhet och väcka mycken
förvåning, var helt naturligt. Också bära de förslag till
tolkningar, som framkomrho, talande bevis på denna
förvåning. Än voro föremålen flammor, än voro de berg, på
solen eller månen, än eruptioner från solvulkaner e. dyl.
Det var helt naturligt, att man med otålighet väntade nästa
i Europa synliga totala förmörkelse. Denna förmörkelse
inträdde den 28 juli 1851 samt var total i södra Norge,
mellersta Sverige och Nordpreussen. Under densamma
återfann man, och i ännu rikare mått, de egendomliga röda
flammorna. Men ett blef med afseende på dem fullt klart.
Någonting, som liknade berg, kunde de icke vara. Ty en
bland dessa s. k. fr otuber anser hade formen af en
vinkelhake, hvars ena ben stod vinkelrätt ut från solranden,
medan det andra utgick parallelt med densamma från det
första vinkelbenets högsta punkt.’ En annan sväfvade likt ett
klotformigt moln fritt för sig på ett ej obetydligt afstånd
från sol- och månranden. Att dessa bildningar ej kunna
vara något fast, måste i och dermed vara klart, men
huruvida de tillhörde solen eller månen, var dereraot ej fullt
ådagalagdt, ehuru flertalet astronomer omfattade det förra
alternativet. Ännu funnos likväl ett par, som till och med
voro af den åsigten, att protuberanserna ej voro något reelt,
utan endast ett fysiskt fenomen, uppkommet vid ljusets
gång förbi månranden. En för den tidens astronomer
alldeles ny iakttagelse gjordes likaledes under dessa begge
förmörkelser. Få ögonblick innan solen åter frambröt bakom
månens vestra rand, varseblef man, att längs ett betydande
* Protuberanserna iakttpgos och beskrefvos redan 1733 af
Svensken Lektor Birger Vassenius i Göteborg, men denna observation hade
&r 1842 fullständigt fallit i glömska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
