Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
st. f. dessa inrättningar mellan tubens främre stora glas ocb
dess okular införde ett s. k. polarisationshelioskop. Att
redogöra för dess närmare konstruktion och det sätt,
hvarpå det försvagar ljuset, skulle föra allt för långt. Vare det
nog sagdt, att man med dess tillhjelp kan efter behag
försvaga solljuset, så att ögat utan det ringaste obehag kan
fördraga det, äfven när man låter allt det ljus, som samlas
af t. ex. Upsala observatorii nya refraktors 36 cm stora
objektiv, falla på helioskopet, * och utan att det ljus, som
träffar ögat, gått genom någonting annat, än tubens vanliga
glas. På detta sätt visar sig solen alldeles färglös, och
föremålen på dess yta kunna undersökas med
utomordentlig skärpa.
Betraktar man med denna inrättning de delar af
solen, som äro fria från fläckar och facklor, finner man, att
ej ens der ljuset är likformigt. Tvärtom visar solytan
genomgående en utomordentlig vexling af mer och mindre
ljusa partier. Framför allt är den öfversållad af tallösa
ytterst små ljusa punkter, skilda af mörkare mellanrum.
Kring fläckarne, isynnerhet när dessa ligga nära solranden,
ser man de vidsträckta ljusare ställen, som man brukar
kalla facklor. Dessa hafva i allmänhet en ringa bredd,
men en mycket betydlig längd.
Hvad slutligen sjelfva fläckarne angår, så äro de till
form och storlek så omvexlande, att det är omöjligt att
lemna en beskrifning på dem, som passar för alla. De
stora fläckarne uppkomma vanligen ganska hastigt. Några
småfläckar visa sig på ett ställe af solskifvan, och rundt
kring dem visar sig hela solytan liksom stadd i uppror. Ett
par af fläckarne flyta tillsammans till en större, hvilken
mer och mer utvidgar sig, och andra nya fläckar uppkomma,
hvilka i sin ordning flyta samman och breda ut sig.
Slutligen omgifves det hela af den gråa penumbran och fläcken
är färdig. (Fig. 2.) Den utgöres då af en gemensam
pe-numbra, omslutande en större eller mindre grupp kärnfläckar
samt på större eller mindre afstånd omgifven af ljusa, stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
