Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidt skilda spektrallinier, så måste de, om blott spektroskopet
är tillräckligt starkt, kunna synas i sina sanna former och
i endera af spektralliniernas färg, och meddelade, att han
sjelf verkligen lyckats se en sådan. I och härmed var
fältet öppnadt för studiet af protuberanserna, och man har
allt sedan en så godt som sammanhängande serie af
iakttagelser på dem.
Dessa iakttagelser hafva ledt till en synnerligen
fullständig kännedom om dessa märkvärdiga bildningar. Till
en början har man fått veta, att protuberanserna äro af
tvenne skarpt skilda slag, nemligen de ht g na eller
molnfor-mig a och de eruptiva eller metalliska. Ett blott någorlunda
öfvadt öga kan redan vid första ögonkastet afgöra,
hvilket-dera slaget en gifven protuberans tillhör.
De lugna protuberanserna (Fig. 5) likna i form och
bildning nästan alldeles fullkomligt våra jordiska moln och
skilja sig i utseende från hvarandra nästan lika mycket som
molnen göra det. De allmänna fjäder- och
sträckmolnsty-perna äro mycket vanliga, isynnerhet de förra, medan
former, som likna stack- och åskmolnen, förekomma mindre ofta.
En form, som är rätt vanlig, erinrar om fjäderbuskar.
Protuberanserna af denna klass ega ofta en mycket betydande
storlek, i all synnerhet på bredden, i det de som väldiga
moln, många gånger större än jorden, tyckas hvila på
solytan. Men ej sällan är, trots deras kolossala utsträckning,
deras förbindelse med solytan jemförelsevis föga i ögonen
fallande. Det enda, man i detta hänseende varseblifver, är
tunna pelar- eller trädstamlika förbindelser mellan solytan
och den på betydligt afstånd derifrån liggande
hufvudmas-san af protuberansen. Ibland saknas dessa förbindelser helt
och hållet, och protuberanserna öfvergå då till de redan vid
totalförmörkelsen 1851 iakttagna fritt sväfvande molnen.
De lugna protuberanserna motsvara i så måtto sitt namn,
att de äro underkastade endast jemförelsevis långsamma
förändringar. De kunna så temligen oförändrade bestå
under timmar, ja dagar och veckor. De äro ej uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
