Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Adrian .Molin
synder på sitt samvete härutinnan. Den har också i många
fall genom att vilja, så att säga, taga fosterlandet på entreprenad
— äfven där detta skett i verklig känsla af en nationell
uppgift — bidragit att hos motpartiet uppkalla trots mot det
nationella ideal, hvars rätt predikades, att förhärda motståndarnes
hjärtan, så att de icke ville se och erkänna det. Men å andra
sidan har dock vår höger, under motståndarnes
reformsträf-vande för reformens egen skull och jäktande efter alla tidens
nya idéer, ständigt hållit den enkla sanningen öfver vattnet, att
Sverige ändå är det land vårt arbete skall gälla. Så har den
svenska höger, som gick till strids i den krassa
protektionis-mens tecken, gjort sin kanske största gärning därigenom, att
den hjälpt till att tvinga in i den svenska liberalismens brokiga
väf det nationella inslag, som nu lyser allt klarare och blåare,
och utan hvilket icke ens talet om den nationella samlingen
varit till, än mindre den verklighet varit möjlig, som skall ligga
bakom orden.
Den andra af sina rötter har den nya nationella riktningen
i försvarsrörelsen. Denna var en långt mer ogrumlad nationell
och på samma gång ideell rörelse än protektionismen.
Försvarsrörelsen var ett utslag af det svenska folkets själfbevarelsedrift
på det politiska området och närdes i sin uppväxt af folkets
återvaknade lifslust och lifskraft. Genom försvarsrörelsen står
den fosterländska strömningen liksom genom protektionismen
i skuld till högern, som med sitt arbete-på försvarets utveckling
skrifvit det vackraste bladet i sin historia. Men när
försvarsfrågan genom 1901 års riksdags beslut ändtligen första gången
bragtes ett allvarligt steg mot sin lösning, då stodo de båda
stora partierna principiellt eniga — och därmed var det kanske
svåraste hindret på vägen till en nationell samling undanröjdt.
Det ena partiet, högern, kunde icke längre som tidigare med
fog förebrå motpartiet, att det stod likgiltigt eller afvisande i en
af landets lifsfrågor: den att skaffa det ett effektivt försvar mot
yttre fiender.
Men tullfrågan och försvarsfrågan ha båda den egenskapen
att gälla stora praktiska nationella angelägenheter, i hvilka krig
eller fred verkligen betyda något för en nationell samling, på
samma gång deras faktiska lösning innebär nationella
kraftyttringar, som tyda på hälsa och styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
