Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nationella samlingen
13
samling af oss, om vi skola kunna bestå, när det gäller. Och
så ha vi af unionsupplösningen fått en kraftig läxa till respekt
för politiska realiteter, och vi behöfde sannerligen en kur emot
den sentimentalitet och konventionella hänsynsfullhet, den
undfallenhet och skygghet i politiska ting, som hittills utmärkt oss. —
Den generation, som efter 1809 års händelser skulle bygga
Sverige nytt, hade icke en sådan grund och sådana erfarenheter
att utgå ifrån. Den kände Finlands förlust som en stor olycka,
som skulle repareras. Men den såg ej och kunde knappast se
orsakerna till olyckan hos folket själft: den såg dem hos
monarken, som man också låtit böta för den. Syndabocken var offrad
— och folket kunde spara sin själfransakan. Helt uteblef den
ju icke: den fanns hos tidens diktare men i alldeles för allmän
och abstrakt form. De vände sig emot den tid, i hvilken de
lefde, och som dock var deras, i hvilken de hade att lefva sitt
lif och göra sin gärning, och ställde i den gamla tiden och
dess gestalter för folket reaktionära ideal, som icke kunde och
icke skulle leda moderna människors sträfvan, och som också
folket likgiltigt gick förbi. Deras vackra men ytliga sträfvan
att återkalla och återingjuta i den moderna tidens svenska folk
något af våra gamla förfäders anda och kraft misslyckades och
måste misslyckas. Detta sammanhänger med denna nationella
rörelses allmänna syftning på det antikvariska och estetiska i
stället för det sedliga och religiösa, det historiska och teoretiska
i stället för det politiska och praktiska. Den hade vuxit upp
ur romantikens jord, och den såg också på världen genom
romantikens glasögon. Men romantiken har alltid en rätt
begränsad uppgift i denna realiteternas värld. Den kan ge höga ideal
och sätta stora mål. Men det gäller också att arbeta för sina
mål och ideal. Man får icke stanna vid romantiken. Men
göterna förstodo icke att omsätta sina drömmar i praktiskt
nationellt arbete med förståelse för den nya tidens kraf och
uppgifter.
Nog grasserar esteticismen äfven i våra dagar, men den
kräfver knappast att vara ledande i nationellt afseende, i hvart
fall finnes det ingen som skulle godkänna ett sådant kraf. Och
emot de gamles religionsfilosoferande på studerkammaren och
Valhallasvärmerier står vår tids jäsande lif på det religiösa
området, som rycker med sig allt flere, buret upp af folkets bre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
