Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 E. J. Ljungberg
I tidningsuppsatser ser man ofta stormaktsdrömmar för den
svenska järnbandteringen. Det är ljufligt att drömma vackra
drömmar, men tidsandan kräfver vaksamhet. Ser man fullt
vaket och jämför vårt lands och andra länders naturliga
förutsättningar att tillverka och på olika platser utom landet leverera
järneffekter, finner man, att så länge stenkol kunna brytas och
levereras till nuvarande och väsentligt högre priser, hafva i
utlandet välbelägna verk öfvertaget, hvaremot Sverige, liksom
hittills, torde kunna bibehålla och äfven förbättra sin ställning
som tillverkare af högre kvaliteter stål och järn, i form af
half-fabrikat för de bättre tullomgärdade industriländerna och
helfabrikat till alla andra marknader. För vissa artiklar kunna ock
egna förädlingsverk — möjligen äfven järnverk — läggas i de
tullomgärdade delarne af utlandet.
Den kvantitet billigt järn landet behöfver borde vi
emellertid ej längre importera, ty det är ju en nationalutgift, som ej står
i god samklang med sparsamheten i Järnbäraland. Att till
förmån för svenskt arbete borteliminera den stora siffra, hvarmed
järnimporten försämrar vår handelsbalans, är ett önskemål, för
hvars realiserande nu endast torde fordras en zontariff för
järnfrakter inom landet och ett skydd mot »dumping».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
