Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
A. P. Pehrson
den svenska järnhandteringens framtid». Det kan, som
Disponent Ljungberg säger, för somliga vara »ljuft att drömma vackra
drömmar» ehuru »tidsandan kräfver vaksamhet». Ja
»vaksamhet» kräfves ju alltid, men jag misstänker, att det å andra sidan
för en del personer kan ligga nära till hands att uppträda som
olycksprofeter, synnerligast då det gäller något nytt, som skall
kämpa sig fram, och särskildt om detta nya är af den natur,
att det störande berör gamla förutfattade idéer och bestående
intressen.
Det förefaller mig egendomligt, att icke äfven vårt land, på
hvilket den utländska storindustrien har sina blickar riktade
på grund af dess storartade malmrikedomar, skulle kunna bli
ett storindustriens land på järnförädlingens område. Det ligger
dock så nära till hands, att så borde vara förhållandet. Jag
anser att vår järnindustri har rika framtidsutsikter och
möjligheter, dels genom tillverkning af billigt stål i stor skala och
dels genom framställning af en högre kvalité, men i betydligt
större utsträckning än hittills varit förhållandet. För
åstadkommande af detta tarfvas att man förslår att till det yttersta
betjäna sig af de material, som stå till vårt förfogande, och dessa
äro minsann ej att förakta. Det enda vi sakna inom rikets
egna gränser, är bränslet (stenkol) nödigt för framställning af
en billig vara i stor skala. Denna brist kan som sagdt lätt
fyllas genom import från England till Sverige liksom nu sker
till norra Tysklands järnverk. Härtill kommer till förmån för
Sverige, att denna brist, i mån som den elektriska kraften kan
omsättas i stål smältningens tjänst, i viss och ej obetydlig grad
utjämnas.
Disponent Ljungberg påpekar, att vår jämförelsevis
betydelselösa ställning i järnhandteringen bör tillskrifvas det faktum, att
det inhemska bränslet i Sverige kostar 36 à 45 kronor per ton,
•hvaremot det amerikanska endast kostar kr. 8:93, det tyska
kr. 13:20 och det engelska kr. 15:30 per ton. Härutinnan har
Disponenten Ljungberg rätt, om vi taga i betraktande, hvad
som hitintills varit, men jag frågar om vi böra nöja oss
därmed? Är det då ingen utsikt till att förbättra våra
hittillsvarande förhållanden? Träkolspriset har som sagdt hitintills
varierat mellan kr. 36 och 45 per ton, och har kolåtgången
per ton framställdt tackjärn varit 1 à 1 lU ton. Antag emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
