Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Karl Hildebrand
kraf, försåvidt man klart uppfattar, hvad det är som alla partier
böra enas om och gemensamt arbeta för. Men det har på sista
tiden användts för att öfverskyla så många dimmiga planer och
famlande försök i rent partisyfte, att det knappast bidragit att
sprida klarhet öfver hvad Ni önskar och vill.
Bland Edra . partinamn spelar , det socialdemokratiska nästan
ingen roll, något som jag också anser vara en brist, i det man
enligt min åsikt ej kan frånkänna detta parti en mycket stor
betydelse för gestaltningen af vårt nutida partiväsen — man må
sedan efter tycke och smak betrakta det partiet som folkets och
samhällets räddare eller som en motståndare som med alla
krafter måste bekämpas.
För en del år sedan kunde man — om jag nu skall göra
ett försök till konturteckning — tämligen ordentligt särskilja de
konservativa eller högern (tidtals med differentieringen inom
partiet mellan protektionister och den lilla gruppen
»högerfrihand-lare»), de moderata (i regeln frihandlare), de liberala (likaledes
frihandlare) och det jämförelsevis obetydliga socialdemokratiska
partiet..
Det utmärkande för högern var omsorgen om de nationella
idealen, bl. a., om försvarets stärkande och unionens
ombildning; den s. k. tvångsrevisionistiska rörelsen hade emellertid
kort lifstid och hann aldrig genomsyra hela partiet, hvarför det
mest karaktäristiska för partiets unionspolitik blef
status-quo-krafvet gent emot norska (och svensk-liberala) kraf på svenska
eftergifter gent emot Norge. Om man gör ett undantag för
tullpolitiken, intog högerpartiet öfvervägande försvarsställning gent
ëmot liberala angrepp.
De moderata ha mycket klandrats såsom ett oklart
mellan-parti utan egna åsikter. Denna dom är afgjordt orättvis.
Partiets ledare och äfven partiet själft togo sikte på bestämda mål
och hade tidtals ett betydande inflytande; felet var att det aldrig
blef organiseradt och försedt med klart program. Ansatser
funnos väl här och hvar i »moderata valmansföreningar», men
dessa stodo i allmänhet isolerade. Grundåskådningen var
natio-nellt-försvarsvänlig och frihandelsvänlig.
Liberalerna bildade samtidigt det framstormande partiet. Ur
studentföreningen Verdandi utgingo entusiastiska förkämpar för
krafven på individuell frihet och på allehanda reformer (både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
