Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Karl Hildebrand
radikaler, ett näringsparti af moderat-liberal och
moderat-kon-servativ läggning, i hvilken en del af samlingspartiet uppgår,
samt möjligen en yttersta ultrahögergrupp?
Som Ni finner, hen- Redaktör, af hvad jag redan skrifvit,
ser jag utvecklingen på något annat sätt än Ni själf. Hvem af
oss, som har rätt, får framtiden utvisa.
Motsättningen oss emellan är nog större i rösträttsfrågan.
Där vill jag först fästa mig vid Eder förbluffande åsikt, att
högergrupperna ej ha med den frågan att skaffa, utom
naturligtvis att säga ja och amen till ett liberalt förslag. Högern, säger
Nji på sidan 23, »inser icke, att vänstern inte kan acceptera dess
lösning utan att ge upp sig själf, och att den inte kan få lösa
på sin faQon en fråga, som motpartiet gjort till centrum i sin
politik.» Hvad är detta annat än att på stråtröfvarmanér tillropa
högergrupperna: »Upp med händerna och lämna ifrån Eder hvad
Ni har I»
Det borde väl dock ligga i öppen dag att Ni på detta sätt
gör rösträttsfrågan till uteslutande en partifråga: hufvudpunkten
är, om ett visst parti förlorar eller vinner på lösningen! Denna
fullkomligt upprörande åskådning, som eljes blott framträder
på partidogmatiskt Dagens-Nyheters-håll, borde också strida
emot Eder egen uppfattning af partiers betydelse för landets
utveckling.
Just därför att rösträttsfrågan är en hela landets fråga, är
det högergruppernas både rätt och skyldighet att söka få fram
sin principiella uppfattning vid dess lösning. De båda största
partierna ha nu i ett par år stått tämligen jämnstarka mot
hvarandra, hvilket gifvetvis fördröjt frågans afgörande. Situationen
synes nu vara den, att det parti, som i ett framlagdt förslag
först lämnar sitt egentliga partiprogram och på en eller flera
viktiga punkter går motpartiet ärligt till mötes, också har
utsikt att föra frågan till en lösning. 1904 och 1905 års förslag
fingo på grund af liberala ledares flykt från den
propor-tionalistiska grundtanken en parti prägel; 1906 års
regeringsförslag hade samma karaktär, med den skillnaden att det då
var det liberala partiets åskådning, som tog sig uttryck i
propositionen. Det är nu regeringen Lindmans uppgift att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
