Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Eli F. Heckscher
dikala eller socialistiska ledare och att visa en samlad front
emot den lilla, bildade eller besuttna, minoritet, som f. 11. sitter
inne med åtminstone hufvuddelen af den politiska makten.
Följden af allmän rösträtt skulle då, om inga särskilda åtgärder
vidtoges, enligt deras mening blifva, att denna minoritet — som
alltså ensam representerade bildningen, besuttenheten,
konservatismen och de politiska traditionerna — mer eller mindre
fullständigt skulle försvinna ur Andra kammaren, som därför
vore dömd att blifva »en slätstruken arbetarekuria» och att genom
sitt större ledamotsantal göra den radikala majoriteten segrande
äfven i de gemensamma voteringarna och förlama Första
kammarens makt. Emot de faror, som sålunda hotade det
svenska statsskickets, för att icke säga den svenska statens, bestånd,
skulle då de proportionella valen vara enda räddningen.
Hur olika meningarna än må ha varit i detalj bland
anhängarna af de proportionella valens praktiska tillämpning, tror jag
man kan säga, att den uppfattning af det svenska samhällets
struktur, som jag här sökt skissera, hos dem tämligen
undantagslöst har gjort sig medvetet eller omedvetet gällande.
Men denna uppfattning är i högsta grad felaktig. Svenska
folket består ej af en väldig, socialt homogen underklass och en
liten, därofvanuppå placerad öfverklass. För det första råder
en djupgående olikhet mellan land och stad. Medan städerna
i de egentliga industriländerna kunna hysa ända till tre
fjärdedelar af befolkningen, är förhållandet hos oss som bekant
alldeles omvändt. Äfven inberäknadt hvad man med rätta kallar
den stadsliknande landsbygden, torde stadsbefolkningen i Sverige
knappast stiga till mera än 30 % — eller låt oss säga högst
en tredjedel — af folkmängden, medan städerna ensamt för sig den
31 dec. 190.5 endast representerade 23 Och det är ju
stadsbefolkningen jämte de nya gruf- och fabrikssamhällenas
arbetareskaror, man har i tankarna, då man förespår socialismens
öfvervälde i den svenska riksdagen.
Det skulle vara af det allra största intresse att noggrant
kunna ånge, hur stor del af Sveriges folkmängd som
industriarbetarne representera, men den beklagliga frånvaron af en i
någon mån duglig yrkesstatistik i Sverige gör exakta uppgifter
af detta slag ännu så länge nästan omöjliga. Så mycket vet
man dock, att (enligt 1904 års siffror) antalet vuxna män öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
