Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flottans stationsfråga
185
det vårt land omgifvande vattenområdet är deladt i trenne skarpt
åtskilda hafsbäcken, Bottniska viken, Östersjön och Kattegatt.
De vattenvägar, som förbinda dessa områden, äro i hög grad
utsatta för att blifva afspärrade af en öfverlägsen fiende. För en
sjöstyrka, som opererar i ett af dessa områden, blir det därför
uppenbarligen mer eller mindre omöjligt att begagna sig af en
operationsbas beläget i ett annat. Häraf följer med nödvändighet,
att intet af de oss omgifvande trenne vattenområdena kan
undvara en flottstation. Ingalunda är emellertid för närvarande
detta kraf uppfylldt, utan äger flottan som bekant nu blott två
stationer, Karlskrona och Stockholm, bägge belägna vid
östersjökusten; i Bottniska viken och Kattegatt kunna sålunda under
krig våra sjöstridskrafter ej finna det stöd af en operationsbas,
som för dem är oundgängligen af nöden.
Antalet af våra flottstationer har i gångna tider varit vida
större än det nuvarande. Sådana hafva funnits i Göteborg,
Landskrona, Stralsund, Åbo, Sveaborg m. fl. platser, fördelade
längs det dåtida Sveriges kuster. Dock fanns aldrig på
Bottniska vikens stränder någon flottans station och detta af helt
naturliga skäl. På den tid, då Finland ännu var svenskt, var ju
nämligen Bottniska viken att betrakta som en rent svensk hafsvik.
Kustlinjen kunde i stort sedt sägas fortsätta från Uppland öfver
Stockholms, Ålands och Åbo skärgårdar till södra Finland. Under
sådana förhållanden saknade ju en örlogsstation vid Bottniska
viken berättigande. Härtill kom den omständigheten, att de
norrländska farvattnen vid denna tid voro att anse som ett
terra incognita. Första gången svenska örlogsfartyg vågat sig
upp i Bottenhafvet, lär hafva varit år 1809, då Puke företog sin
bekanta expedition till Västerbotten.
Helt olika gestalta sig emellerlid förhållandena nu. Bottniska
viken är ej längre en svensk hafsvik och inga navigatoriska
hinder för sjökrigsoperationer därstädes förefinnas mera. Därjämte
hafva till följd af Norrlands oerhördt ökade betydelse och
kommunikationsväsendets utveckling möjligheterna för operationer
till lands i dessa trakter blifvit högst betydligt större.
I och med Sveriges förlust af sina besittningar på andra sidan
Östersjön och Bottniska viken, blef antalet örlogshamnar
ansenligt förminskadt. Under större delen af 1800-talet ägde vi dock
ännu tre stationer, nämligen förutom de båda nuvarande äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
