Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20(>
C A. Reuterskiöld
eftersträfvade »möjligheten till samverkan» framstår såsom
säkrare garanterad.
Och dock är ingenting ovissare, eller rättare ingenting är
mera visst än just motsatsen: ju mera likartade de likaberättigade
kamrarna blifva, desto säkrare blir endera öfverflödig och desto
säkrare kommer den ena att höja sig på den andras bekostnad.
Hvarje sträfvan efter en dylik utjämning har till yttersta resultat,
om den får fortgå ostörd, ett enkammarsystem, och K. M:ts
nådiga proposition betecknar med denna utgångspunkt första
steget på vägen mot ett sådant, må vara att detta hvarken är insedt
eller afsedt, utan tvärtom, hvilket för öfrigt ju icke förbättrar saken.
Nu söker visserligen föredraganden, i förkänslan af
invändningar mot förslagets principiella sida, skarpt betona, att han
ingalunda »förbisett vikten af att Första kammaren icke förlorar
sin konstitutionella karaktär, nämligen att vara uttryck för en
mera bestående politisk åskådning och därigenom egnad att
hindra förhastade beslut samt förekomma sådana alltför häftiga
omkastningar, hvilka kunna menligt inverka på samhällets
lugna framåtskridande». Man kan ju förstå, att föredraganden
på detta sätt skattar åt gängse föreställningar, stödda af
uttalanden från riksdagsordningens upphofsman, och att han låtsas
icke se, att den svenska Första kammaren i själfva verket har
en helt annan uppgift än den att vara bromsen pä hjulet eller
ruckverket i klockan, men hvad man har svårt att rätt fatta,
det är, huru Första kammaren, hvars ställning förslaget
uppenbarligen afser att realiter stärka, skall genom den föreslagna
reformen i längden ens kunna upprätthållas. Vore det
föredragandens verkliga mening, att Första kammaren blott bör vara
broms, ja då behöfdes intet stärkande af densamma, då vore
den bra som den är, ty just sådan den är verkar den nu broms
och intet annat. Men skulle den ändras på sätt K. M:t föreslår,
så skulle denna dess uppgift därefter hvarken fyllas eller
sannolikt länge förblifva.
I själfva verket är den amalgamering mellan kamrarna, för
hvilken K. M:ts förslag till en viss grad gjort sig till
förespråkare, en helt naturlig konsekvens af den proportionalisrn, som
gett förslaget dess upprinnelse. Men denna proportionalisms
största fel, efter mitt omdöme, är just, att den blandar samman
element, som genom den naturliga utvecklingen — och i trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
