Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om s. k. emissionsbanker
249
kantila öfverlägsenhet på flere områden icke oväsentligt
sammanhänger med denna frihet på banklagstiftningens område.
Rörande förhållandena i Tyskland omnämnes i den
föreliggande motionen till riksdagen:
»Den väldiga nationalekonomiska utveckling, som vi under tre och ett
halft årtionde sett i Tyskland, beror utan tvifvel till ej obetydlig del på det
oerhörda inflytande, som de tyska bankernas initiativtagande verksamhet
medfört. Där förefinnes numer inga lagliga hinder för bankers utöfvande af
emissionsverksamhet vid sidan af eljest vanlig bankverksamhet. Bankernas
uppgift erkändes där redan tidigt vara att icke allenast uppsamla kapitalet, utan
äfven leda nationens besparingar genom lämpliga kanaler till produktiv
användning. Förmedlandet af in- och utländska likvider samt reglerandet af
penningcirkulationen befanns icke vara bankernas enda eller ens viktigaste
uppgift: den förnämsta ansågs vara att direkt höja nationens produktionskraft
och därmed också dess köpkraft. Också visade sig upptagandet af
emissionsverksamheten i bankernas arbetsområde tidigt nog som en nödvändighet.
Redan 1856 skref den tyske nationalekonomen Schäffe:
’Har den ekonomiska utvecklingen kommit i det stadium, där
storindustrien måste uppbringa sina kapitalbehof till stor del genom uppsamling af
små kapital, så måste ock egna, nationalekonomiska organ komma till
utveckling, hvilka hafva sig ålagd den speciella funktionen af initiativ i
aktiebolagsindustrien. Detta organ är då grundarbanken.’
Och en annan tysk författare, Schmoller, yttrar, efter ett grundligt
öfvervägande af pro och contra: ’Grundnings- och emissionsaffärer äro en hälsosam
och berättigad gren af bankverksamhet.1
Det torde också vara tämligen bekant, i hvilken stor tacksamhetsskuld det
moderna Tyskland står till sina stora emissionsbanker sådana som Disconto
Gesellschaft, Deutsche Bank, Dresdener Bank m. fi., hvilka* alla gjort stora
emissionsaffarer, varit banbrytande för grundandet af tyska industrier och i
hög grad befrämjat afsättningen af tyska industrialster.»
Rörande sakens förhistoria i Sverige meddelas i motionen
att redan för 25 år sedan den brist i banklagstiftningen,
hvarom här är fråga, blifvit af kompetente män beaktad. Den i
böljan af 1880-talet tillsatta bankkommittén förordade i sitt
betänkande upprättande af hvad som då benämndes
industriförlags-banker. I samma riktning uttalade sig den kommitté som 1901
afgaf sitt betänkande. Vid 1903 års riksdag framlades kungl,
proposition i ämnet. Det heter i denna proposition:
»Verksamhet af det slag utlandets emissionsbanker bedrifva är hos oss
hänvisad till den rent privata företagsamheten och undandrager sig därigenom
all kontroll, äfven den, som allmänheten själf kan utöfva, därigenom att
resultatet af en affärsverksamhet framlägges för offentligheten. Därjämte framhöll
statsrådet, att industrien är under nuvarande förhållanden i saknad af det stöd>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
