Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proportion»lism och politiskt lif
253
tämligen likgiltigt — huru ofta ha inte mina personliga vänner
af denna cert sagt mig, att det kvittar dem lika, om kammaren
är rättvist sammansatt — hufvudsaken är att den, likgiltigt på
#hvad sätt, skapas till ett starkt politiskt verktyg, och att däri
finnes en fast majoritet, som, »ömsom mera konservativ,
ömsom mera framstegsvänlig», såsom det numera heter i liberala
samlingspartiets motion, bär upp en ledande regering, som leder
ej blott landet, utan framför allt sin fader, kammarmajoriteten.
Förut har regeringen lydt, men aldrig ledt; nu skall den leda,
och riksdagen lyda. Denna regering torde visserligen ofta bli en
ensidig partiregering, men det gör mindre, blott den är stark; den
får »löpa linan ut», och just dess missgrepp skola omsider
framkalla ett systemskifte, då den forna minoriteten blir majoritet
och i sin tur tar makten för att bruka den, missbruka den och
falla.
Men denna fasta och lydiga kammarmajoritet kan endast
vinnas genom majoritetsval — det höres ju redan på namnet
—, under det att de proportionella valen leda rakt ut i kaos.
Ty de premiera de »mest begränsade och småaktiga
gruppintressen»; här uppträda butiksbiträdena med sin kandidat, där
sergeanterna med sin, allt flyter i sär, hälst valmetoden till på
köpet är både »i högsta grad svårfattlig och invecklad» och
befordrande de »otroligaste valknep och orättvisor». Man
stoppar in namnen A och B i valurnan, men tack vare ens röstning
bli X och Y valda. En vanlig dödlig begriper ej metoden, på sin
höjd den geniale öfvervalmannen, som helt och hållet kommer
att ta ledningen, och huru samhällsnyttige han och hans likar
än må vara, hvem vill i deras händer »lägga ett politiskt
envälde?» Det nuvarande »förtroendefulla» förhållandet mellan
valmannen och kandidaterna (!), där en hvar röstar på den man
han har förtroende till, kommer alldeles att försvinna; inte heller
kommer man som hittills att vid valen tvingas att »ta
ståndpunkt till de stora politiska frågorna». Allra sämst, säga
vänster-männen ömt intresserade af sina motståndares välfärd, blir det
för högern; ty proportionalismen föder »politisk bekvämlighet
och lojhet» och göder den »gamla konservativa försoffningen».
Högern har således alldeles i blindo gripit efter denna »garanti»,
som framför allt skall skada just dess egen ställning och
stridsduglighet. Men den har också gjort det alldeles i onödan, ty
Det nya Sverige. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
