Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Vitalis Norström
måste vidlåda all schematism och som kortar af på alla
allmänbilders trohet för att nu icke tala om den olika ställning ett
närvarande alltid har i jämförelse med det som kan ses
perspektiviskt. Den väsentliga sanningen vinnes alltid till en
viss grad på detaljernas bekostnad. Men vår tid har nu så
länge varit vår, varit den nya tiden, att den helt visst hunnit
afsätta en tydlig bild på kulturpsykologens plåt, om hvilken
bild man så långt kan ena sig, som man kan hålla
värdeomdömen ute. Komma mera bestämda sådana med, då blir det,
förstås, slut med enigheten.
Våga vi då uppkasta frågan efter det moderna lifvets stora
karakteristiska grunddrag, vilja vi såsom sådana framhålla dels
ett mera historiskt och yttre, dels ett mera psykologiskt och inre.
De äro sidor af samma grundegendomlighet, tecknad i olika
ställningar.
Människans lif har helt säkert aldrig förr i samma mening
som nu varit ett lif i våriden. Vi lefva alla mer eller mindre
kraftigt, mer eller mindre medvetet i världen, i det stora
gemensamma hela. Vi känna alla ett djupt behof af att hvart
vi än vända oss och hvad vi än företaga stå i intimt samband
med den stora världsomgifningen. Det är världslifvets vindar
vi vilja segla för, det är dess tyngdpunkter vi gravitera emot.
Vi äro världens barn.
Lifvet i världen gestaltar sig till ett lif dels i den stora
ge-mensamma naturen, dels i mänsklighetskulturen. Den oändligt
sig utvecklande förbindelsen mellan jordens alla länder
förflyttar utan större svårighet personer och alster från den ena
punkten till den andra. Denna utväxling medför en utjämning, som
allt mindre låter oss märka skillnaden mellan här och där.
Civilisationen afslipar. Kulturmänniskan börjar alltmer lefva
ungefar på samma sätt i norr och söder, öster och väster.
Tekniken öfvervinner tid, rum och andra skillnader.
Världsdelarnes motsats förlorar alltmer sin betydelse i mån af
teknikens framsteg och förflyttningarnes talrikhet och lätthet. I denna
riktning återstår visserligen kolossalt mycket att göra, så länge
vi dock ännu icke lyckats få rätt bukt med de af naturen gifna
bestämmande dragen i klimat, geologisk byggnad, jordmån,
växtlighet. Men denna dag anar knappast hvad morgondagen skall
medföra af öfverraskningar. Vi nalkas dock synbarligen allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
