Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Vitalis Norström
att finna hvad man söker, om man går förbi detta afgörande
drag, att motsatsen mellan godt och ondt i inre och sedlig
mening hos henne är stadd i stadig förtunning, i successivt
bortfallande. Hand i hand med detta bortfallande går en alldeles
tydlig omläggning af måttstocken för våra lifsvärden eller en
ombildning af både människo- och kulturidealet. Därför grep
också Nietszsches »Umwertung der Werte» så djupt in i det
moderna problemläget som ingen annan tänkares grepp, hvilket
han själf också granneligen visste. Han visste sig med denna
omvärdering nå själfva lifsnerven i den gamla kulturen och syfta
till en »Umweltung der Welt». Till ingenting mindre. Men
filosofens tanke var här lika litet som annars en fantasm på
egen hand, en radikal nybildning, utan ledde sitt ursprung
från en process i den samtida mänsklighetens lif, som genom
en utomordentlig känslighet trängde upp till hans medvetande.
Vi, som behärskas af den moderna andan, ha ställt vårt lif
på en helt annan bas än på den, där lifvets strid väsentligen
var en strid mot det onda och för räddningen undan det onda.
Frestelse, synd, ånger, frälsning, omvändelse, bättring, helgelse
i äldre tiders mening af orden — allt detta är föreställningar,
vid hvilka vi fästa liten eller ingen lefvande betydelse eller som
vi bra obetydligt ta åt oss för vår egen personliga del. De spela
just ingen annan roll för oss än att vara pressade och torkade
växter i kulturhistorikerns herbarium. Men för våra fäder
betydde de lifvet själft. Detta tyder omisskänneligt hän på en
djupgående inre hvälfning.
I stället är det bildningen, kulturdugligheten, som är vår
lifssak. Bildningen börjar alltmer att utgöra människan själf,
det finaste och högsta af människo- och lifsvärden. Jag säger
inte precis att man i vår tid betraktar det som ett brott att
sakna bildning men helt säkert räknar man det för en skam,
skammen framför andra, den rätta mänskliga
mindervärdigheten. Det är också på motsättningen mellan bildad och obildad
vår tids skillnad mellan öfverklass och underklass egentligen är
byggd och därifrån den hämtar sin bitterhet. Ty så mycket
känner äfven underklassen af bildningens anda och väsen, att
den direkt förnimmer bristen på bildning och på ett lefnadssätt
i därmed öfverensstämmande förfining såsom förnedring.
Bildningens när- eller frånvaro röjer sig i allt, och en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
